My name is Bahaa and I come from the city of Najaf in Iraq. I was born in 1993.
I arrived in Sweden in October 2015 and fled from Iraq in August the same year. I have 3 brothers and 4 sisters. In Iraq, I was an activist for human rights an also on social media. This was beside my work at a library where we sold school materials.
It was very difficult for me to leave Iraq and my family, as we are a family that spend so much time together. It is difficult if someone leaves. I made the decision to leave Iraq on June 2nd.
I prepared everything and booked flights on August 8th from Najaf to Doha and futher to Istanbul.
To be able to leave the country I said that I was invited to a human rights workshop in Istanbul. This was a white lie, as you usually say.
I arrived in Istanbul and contacted my dad. He’s educational and understands young people’s thoughts. My goal was to fly to Europe to create a better future for me, my family and my children. I told this to dad and he said goodbye and take care of youself. Knowing that my parents supported me, I went to the city of Izmir. It is the closest point to the Greek border.
After several attempts to get over the sea, I managed to reach Greece. I arrived at the island of Samos and there I stayed for 8 days. Then I walked through several countries and finally I ended up in Sweden.
My second birth was 5th of October 2015. That’s when I arrived in Sweden. I got a residence permit in March 2017. My life has started and my dreams grow for every day. Right now I’m studying. I am interested in journalism and I own a news site the Arabic language in Sweden.
I have big dreams and will have to work hard to reach them. But it’s hard to be far from my parents. Especially during this difficult time and during Ramadan. We were used to being together daily. It’s not easy to be far away from your family.
It’s so easy to give up in the beginning. It’s easy to fail in a new country. But if you have a dream then you should fight to achieve it. Here the days go very fast. You can easily feel bored and long for your home country and wish to return. I hope new arrivals try to get into society and create something for themselves. In Iraq, Syria, Yemen and Libya there is war and many years are needed to rebuild the country. I hope we can take advantage of this opportunity and create a future for us and for our children. I hope we will give a good image of the Arab tradition in Swedish society.
Svenska: Jag heter Bahaa och kommer från staden Najaf i Irak. Jag är född 1993.
Jag kom till Sverige i oktober 2015 och flydde från Irak augusti samma år. Jag har 3 bröder och 4 systrar. I Irak var jag en aktivist inom mänskliga rättigheter och även på sociala medier. Detta var vid sidan av mitt arbete. Jag jobbar på ett bibliotek där vi sålde skolmaterial.
Det var mycket svårt för mig att lämna Irak och familjen, eftersom vi är en familj som är mycket tillsammans och det är svårt att någon ger sig av. Jag tog beslutet att lämna Irak den 2: a juni.
Jag förberedde allt och bokade flyg den 8:e augusti från Najaf till Doha och vidare till Istanbul. För att kunna lämna landet så fick jag säga att jag är inbjuden till en workshop för mänskliga rättigheter i Istanbul. Detta var en vit lögn, som man brukar säga.
Jag kom fram till Istanbul och där kontaktade jag min pappa. Min pappa är pedagogisk och förstår ungdomars tankar. Mitt mål var att fly till Europa för att skapa en bättre framtid för mig, min familj och för mina barn. Jag berättade detta för pappa och han sade: ”Lycka till. Ta hand om dig”. Efter att ha fått veta att mina föräldrar stöttade mig, åkte jag till staden Izmir. Det är den närmaste punkten till den grekiska gränsen.
Efter flera försök att ta oss över havet, så lyckades jag komma till Grekland. Jag kom fram till Ön Samos och där var jag kvar i 8 dagar. Sedan vandrade jag igenom flera länder och till sist hamnade jag i Sverige.
Min andra födelse var 5:e oktober 2015. Det var då jag kom fram till Sverige. Jag fick uppehållstillstånd i mars 2017. Mitt liv har startat och mina drömmar växer för varje dag. Just nu studerar jag. Jag är intresserad av journalistik och jag äger en nyhetssajt som är på det arabiska språket i Sverige.
Jag har stora drömmar och måste jobba hårt för att nå dem. Men det är svårt att vara långt ifrån mina föräldrar. Speciellt under den här svåra tiden och under ramadan. Vi var vana vid att vara tillsammans dagligen. Det är inte lätt att vara långt ifrån familjen.
Det är lätt att ge upp i början. Det är lätt att misslyckas i ett nytt land. Men om man har en dröm, så ska man kämpa för att nå den. Här går dagarna mycket fort. Man kan lätt börja känna sig uttråkad och börjar längta hem och kanske vilja återvända. Jag hoppas att nyanlända försöker komma in i samhället och skapa något för sig själva. I Irak, Syrien, Yemen och Libyen är det krig och det behövs många år för att återbygga länderna. Jag hoppas att vi kan ta vara på den här möjligheten och skapa en framtid för oss och för våra barn. Jag hoppas att vi förmedlare en bra bild av den arabiska tradition i det svenska samhället.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden