My name is Mohamad, Palestinian from the Yarmuk refugee in Damascus. We decided to leave Yarmuk when it became uncertain in the area, 90 percent of the Yarmouk population fled. I saw people die in front of me. My house was destroyed and my wife was injured and passed away two days later.
We fled to Lebanon but only stayed for a short while because they started harassing and imprisoning Syrians because we did not have a residence permit. We had no choice, either go back to Syria and die or fly on. Then the path of death, as I call it, began – the way over the sea. I saw people die before me. We arrived in Sweden, but the whole family was split up because we did not fly together, my daughter lives in Germany, my three sons live with me in Sweden and my fourth son lives in Belgium.
We tried to fly twice to Turkey and both attempts failed. The first time we were beaten by the Turkish military and the second time they raised weapons against us, it felt like the Turkish soldier was going to shoot me because he put his weapon against me. I told the creed because I was ready to die. This event affected me a lot psychologically.
On the third attempt we managed to get into Turkey, then we took the boat and there we were very afraid. I want to tell you about the boat trip to Greece, we were on the boat for 3.5 hours and every minute it felt like we were going to die. We managed to get to Greece but the flight boat that went after us sank and 70 people died.
I arrived in Greece in December 2015. After Greece we went to Macedonia, then we went to Serbia, Hungary and then Austria, Germany and Sweden. But unfortunately they fooled me in Germany and said I needed to leave fingerprints, but I told them that my three children are in Sweden and I want to go to them. They said that this fingerprint would not mean I had to stay in Germany, but it did. Now I’m in Sweden and have told the story tp the Swedish Migration Board and they understood my situation, we’ll see what’s going to happen, right now I’m waiting for a residence permit in Sweden. Right now I’m very nervous because I’m waiting for a decision on a residence permit, I cannot work, or study Swedish.
I miss my area in Damascus the most, and my friends, I miss them a lot.
Svenska: Jag heter Mohamad, Palestinier från flyktingförläggningen Yarmuk i Damaskus. Vi bestämde oss att lämna Yarmuk när det började bli osäkert i området, 90 procent av Yarmouk befolkningen flydde. Jag fick se folk dö framför mig. Mitt hus förstördes och min fru skadades och gick bort efter två dagar.
Vi flydde till Libanon men vara bara där ett kort tag eftersom de började trakassera och fängsla syrier för att vi inte hade uppehållstillstånd. Vi hade inget val, antingen åka tillbaka till Syrien och dö eller fly vidare. Då började dödens väg som jag kallar det, vägen över havet. Jag såg folk dö framför mig. Vi kom fram till Sverige, men hela familjen splittrades, för vi flydde inte tillsammans, min dotter bor nu i Tyskland, min tre söner bor tillsammans med mig i Sverige och min fjärde son bor i Belgien.
Vi försökte fly två gånger över till Turkiet och båda försöken misslyckades. Första gången blev vi slagna av den turkiska militären och andra gången tog de upp vapen mot oss, det kändes som den turkiska soldaten skulle skjuta mig för han riktade sitt vapen mot mig. Jag sa trosbekännelsen för jag var redo att dö. Den här händelsen påverkade mig mycket psykiskt.
På tredje försöket lyckades vi komma in i Turkiet, sedan tog vi båten och där var vi mycket rädda. Jag vill berätta om båtresan över till Grekland, vi var på båten i 3,5 timme och varje minut kändes det som att vi skulle dö. Vi klarade oss till Grekland men flyktbåten som var efter oss sjönk och 70 personer dog.
Jag kom till Grekland under december 2015. Efter Grekland kom vi fram till Makedonien, sedan Serbien, Ungern och sedan Österrike, Tyskland och Sverige. Men tyvärr lurade de mig i Tyskland och sa att jag behövde lämna fingeravtryck, men jag sa till dem att mina tre barn är i Sverige och jag vill åka till dem. De sade att detta fingeravtryck inte skulle betyda att jag måste stanna i Tyskland, men det gjorde det. Nu är jag i Sverige och har berättat historien för Migrationsverket och de förstod min situation , vi får se vad som kommer hända, just nu väntar jag på uppehållstillstånd i Sverige. Just nu är jag mycket nervös för att jag väntar på ett beslut om uppehållstillstånd, jag kan inte jobba, eller studera svenska.
Jag saknar mest mitt område i Damaskus och mina vänner, jag saknar dem mycket.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden