My name is Ali, I’m 27 years old and come from Baghdad.
I came to Sweden 1,5 years ago. I lived a stable life in Irak, exept for the last two years. I would have stayed in my country, but there were to many bombs and insecurity. I was persecuted by a group of people belonging to the government and the situation was getting worse.
I tried to find other solutions to stay, but there were none and finally I had to leave my country. The first time I tried to fly by air from Baghdad to Turkey. I tried on 7 occasions and each time I failed, but the 8th time was succesful.
I want to tell you about the first flight attempt when the rubber boat broke down. I was left for an hour in the sea until the Turkish police helped me and the others. Then they hit us for 30 minutes. They took our names and detained us. I was detained for 12 days. My goal was to leave from Turkey, it did not matter to which country.
I had my passport with me during the first flight attempt, but when I tumbled into the ocean it was ruined. Then I dropped the passport into prison.
I arrived in Greece on the 8th attempt. In Greece, I noticed how much better they treated us. Then I continued to Macedonia and Slovenia. Finally, I arrived at Sweden.
My biggest goal is to build my life here in Sweden. I have unfortunately received a rejection of my asylum application from the Migration Board and now I am waiting to see how it will go. I always want to develop myself and find new dreams in my life. I have put my feelings aside, missing my country and thinking about life in Iraq makes you get extra tired.
Now I have a probationary employment at a large company in Sweden I have managed to learn Swedish quickly and I would like to thank God for that. There’s a big difference between Iraq and Sweden. People don’t use you as they did in Iraq.
I want to tell you about an event during my 3rd attempt to escape. We were on our way to the rubber boat and I helped a man carrying his children for several hours. We got into a car but we were so many people. I had to sit in an uncomfortable way in order for his children to have some room. I lost my feelings in my legs and when we finally arrived to our destination I could not walk properly.
In the rubber boat we had to sit tightly together. It was very windy and the boat started to rock and was about to sink. Suddenly a man pushed me out of the boat and I tumbled into the ocean. I noticed it was the same man with children that I had helped during so many hours. I was shocked to see what he did and I’m still wondering why he acted like this. All I can think about is that he might have panicked when he wanted to save his children.
Svenska: Jag heter Ali, är 27 år gammal och kommer från Baghdad.
Jag kom till Sverige för 1,5 år sedan. Jag levde ett stabilt liv i Irak, förutom under de två sista åren. Hade jag kunnat välja så skulle jag ha stannat kvar. Men det var mycket bomber och osäkerhet i landet. Jag var förföljd av en grupp människor som tillhörde regeringen och situationen blev allt värre.
Jag försökte hitta andra lösningar än att fly från Irak, men till sist fanns det inga och jag var tvungen att lämna landet. Min flykt började från Baghdad till Turkiet via flyg. Sedan försökte jag fly vid 7 tillfällen och varje gång misslyckades jag, men den 8.e gången gick det bra.
Jag vill berätta om det första flyktförsöket då gummibåten gick sönder. Jag var kvar under en timme ute i havet, tills den turkiska polisen hjälpte mig och de andra in till land. Sedan slog de oss i 30 minuter. De tog våra namn och fängslade oss. Jag satt fängslad i 12 dagar. Mitt mål vara bara att komma ut från Turkiet, det spelade ingen roll till vilket land.
Jag hade mitt pass med mig vid första flyktförsöket, men när jag trillade ned i havet blev det förstört. Sedan tappade jag bort passet i fängelset.
Jag kom fram till Grekland på den 8:e försöket. I Grekland märkte jag hur mycket bättre de behandlade oss. Sedan fortsatte jag vidare till Makedonien och Slovenien. Till sist kom jag fram till Sverige.
Mitt största mål är att bygga upp mitt liv här i Sverige. Jag har tyvärr fått avslag på min asylansökan från migrationsverket och nu väntar jag på att få veta hur det kommer gå.
Jag vill alltid utveckla mig själv och hitta nya drömmar i livet. Jag har lagt mina känslor åt sidan, att sakna sitt land och tänka på livet i Irak gör att man blir extra trött.
Nu har jag fått en provanställning på ett stort företag i Sverige och jag har lyckats lära mig svenska snabbt och det vill jag tacka Gud för. Skillnaden mellan Irak och Sverige är stor. Människor utnyttjar dig inte som de gjorde i Irak.
Jag vill berätta om en händelse under mitt 3.e flyktförsök när vi var på väg till gummibåten. Jag hjälpte en man som hade med sina barn. Jag bar dem i flera timmar. Vi kom fram till en bil och vi var många som skulle få plats. Jag fick sitta på ett obekvämt sätt för att hans barn skulle få plats.
Jag tappade känseln i mina ben och när vi kom fram till vår destination kunde jag inte gå. Vi satte oss alla tätt tillsammans i gummibåten. Det blåste mycket och gummibåten började gunga och var på väg att sjunka. Plötsligt var det en man som knuffade mig ur båten och jag trillade i havet. Det var samma man, vars barn jag hade hjälpt hela vägen. Jag var chockad att han gjorde sådär och kan inte släppa tanken på varför. Det enda jag kan komma på är att han kanske fick panik när han rädda sina barn.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden