My name is Mazhar, I’m from Damascus in Syria and I’m 23 years old. I lived a good life and had dreams like any youth. Since I was little I was interested in technology and the internet. My dad was a businessman and we had a high financial standard and therefore I could have a computer and internet.
I participated in the Syrian Revolution. We wanted to develop and improve the country. Unfortunately, we were shocked by what happened in Syria and one of my friends was murdered. But we continued to go out and demonstrate. I became detained and imprisoned for 100 days. Nobody knew where I was. I don’t want to go into detail and talk about the prison. Then I got out of prison and after a while they attacked my area with chemicals, so I could not stay.
I got injured, but I saw many who were suffocated and died of the chemicals. In Syria everything works if you have money, so I made a fake passport and fled to Lebanon. Then I flew to Turkey and lived there for two years. In Syria, I had been a volunteer in a relief organization and there I met a girl who was also a volunteer. I met her again when I continued my volunteer work with the organization in Turkey. We got engaged and were married in Turkey.
Then I worked in an electronics store. We were paperless and therefore we felt that we had to leave Turkey. I tried to complete my studies but lacked identity paper. Then we had a child. I had to stop my job without any warning. we decided to leave Turkey. We planned together how we could go to Germany. In Syria you learn English and French. Therefore I wanted to go to France. But my dad had fled before me to Germany. We wanted to reunite with the family and therefore we chose Germany. I was 20 years old then and it was very difficult to take responsibility for my wife and a newborn child. We arrived at a small island in Greece and there the UN met us.
They gave us old, moldy food. We needed milk for our child, but they gave us old milk. It was a difficult time. All the difficulties made me regret that I left Turkey. Germany has given me a lot. My goal is to study and to give back what I received from the country. I have learned the language and have a good life. But sometimes I wake up at night and start crying. I miss my friends and my relatives. I always think of them.
A Million Stories met Mazhar at the Arab Book Fair in Malmö. Mazhar is working with a book publisher who visited the fair in Malmö.
Svenska: Jag heter Mazhar, jag kommer från Damaskus i Syrien och är 23 år gammal.
Jag levde ett bra liv och hade drömmar som vilken ungdom som helst. Sedan jag var liten tyckte jag om teknologi och internet. Min pappa var affärsman och vi hade en hög ekonomisk standard och därför kunde jag ha en dator och internet.
Jag deltog i den syriska revolutionen. Vi ville utveckla och förbättra landet. Tyvärr blev vi chockade av det som hände i Syrien och en av mina vänner mördades. Men vi fortsatte att gå ut och demonstrera. Jag blev frihetsberövad och fängslad i 100 dagar. Ingen visste vart jag var. Jag vill inte gå in i detaljer och prata om fängelset.
Sedan kom jag ut från fängelset och efter ett tag attackerade de mitt område med kemikalier, så jag kunde inte stanna kvar. Jag blev skadad, men jag såg många som kvävdes och dog av kemikalierna. I Syrien funkar allt om du har pengar, så jag fixade ett falskt pass och flydde till Libanon. Sedan flydde jag vidare till Turkiet och där bodde jag i två år.
I Syrien var jag volontär i en hjälporganisation och lärde då känna en tjej som också var volontär. Jag träffade henne igen, när jag fortsatte mitt volontärarbete med organisationen som fanns i Turkiet. Vi förlovade och gifte oss i Turkiet. Sedan jobbade jag i en elektronikaffär.
Vi var papperslösa och därför kände vi oss tvugna att lämna Turkiet. Jag försökte komplettera mina studier, men det fungerade inte eftersom jag saknade identitetspapper. Sedan fick vi ett barn. Jag tvingades sluta mitt jobb utan någon förvarning. Vi beslöt oss för att lämna Turkiet. Vi planerade tillsammans hur vi skulle ta oss till Tyskland. I Syrien lär man sig engelska och franska. Därför ville jag fly till Frankrike. Men min pappa hade flytt före mig till Tyskland. Vi ville återförenas med familjen och därför valde vi Tyskland.
Jag var 20 år gammal då och det var mycket svårt att ta ansvar för sin fru och ett nyfött barn. Vi kom fram till en liten ö i Grekland och där tog FN emot oss. De gav oss gammal, möglig mat. Vi behövde mjölk till vårt barn, men de gav oss gammal mjölk. Det var en svår tid. Alla svårigheter gjorde att jag började jag ångra att jag lämnade Turkiet.
Tyskland har gett mig mycket. Mitt mål är att studera och kunna ge tillbaka det jag fått från Tyskland. Jag har lärt mig språket och lever ett bra liv. Men det händer att jag vaknar mitt i natten och börjar gråta. Jag saknar mina vänner och mina släktingar. Jag tänker alltid på dem.
A Million Stories träffade Mazhar på den arabiska bokmässan i Malmö. Mazhar jobbar med ett bokförlag som besökte mässan i Malmö.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: sv Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden