My name is Mohamed and I’m 17 years old.
I was born in Saudi Arabia but can still say that I am stateless. I grew up in Saudi Arabia and taught their tradition. The older I became, it felt like I was not welcome in Saudi Arabia.
They used to tell me I was immigrants and that I was somalis. I can say that I grew up in a racist country. I was 13 years old when the police caught me in Saudi Arabia and asked if I had a residence permit but I did not. I was then expelled to Somalia. Before I was expelled, I helped my family, I worked with car wash. The most important thing was to get food on the table for my family and especially to my two sisters.
The police treated me very badly and hit me and put me in the airplane. I had to fly to Somalia. I arrived at Mogadishu and lived there for about 1.5 weeks. In Somalia it is civil war and terror, it is not a stable country, I saw the children playing with weapons and shots. I was afraid and kept at home all the time. I lived with my grandfather. My grandfather helped me leave Somalia. He told me: you have no choice, either you will be murdered, or you will be forced to join the military or with the terrorists.
I fled to Turkey and lived there for about 1 year. But it was a very hard year. I worked with furniture 24 hours a day. It was a very difficult period. I lived with a family and could pay the rent and for food. I also sent money to my mom when she needed help. I also saved a bit so that I could flee on to Greece. I fled with a rubber boat and did not pay much money. I was very scared during the boat trip, and I could not swim. I want to thank God who helped me throughout the flight. It was very cold in the ocean, but we managed. But the difficulties I encountered were I could not speak their language and there were no jobs in Greece. I stayed 3 months in Greece. Then I heard that there were some people from Syria and Iraq who were going to Serbia, then I was hanging with them. They helped me a lot along the way and were very friendly. We helped each other and slept in the woods and mountains, via Macedonia, we arrived at Belgrade in Serbia.
There I lived in a refugee camp where an Syrian person taught me to cut hair, so we got together some money so we could continue our escape. I stayed for three months in the refugee camp but decided with others that we had to go on, we could not stay there. We flew on to Hungary. We went on foot from Hungary to Austria, it was cold and raining. Then we met smugglers at the Austrian border, they took 200 dollars to drive us to the capital. That was my last 200 dollars. I had no money left, so I called my mother and she borrowed money for me, about 350 euros. I fled together with the same group I met at the beginning, they went to Sweden so I followed them, telling me that Sweden was the best choice.
We met an Egyptian smuggler who would give us airline tickets to Sweden. We paid him 300 euros each. We made our order and shower so no one would notice we were on the run. One of my group was taken by the police because he looked worried, I was also worried when they caught him, but I tried to hide it. I took a newspaper and read to look like a tourist.
When the plane lifted, it felt very nice. I was on my way to a country that appreciates you as a human being. They do not treat you like being from another country. I’m really fly-fledged but I was not this time.
My goal is to live a good life for me and for my siblings, and I also want to get my mother and sisters to Sweden.
Svenska: Jag heter Mohamed och är 17 år gammal.
Jag föddes i Saudiarabien men kan ändå säga att jag är statslös. Jag växte upp i Saudiarabien och lärde mig deras tradition. Ju äldre jag blev så kändes det som jag inte var välkommen i Saudiarabien. De brukade säga till mig att jag var invandrare och att jag var somalier. Man kan säga att jag växte upp i ett rasistiskt land. Jag var 13 år gammal när polisen fångade mig i Saudiarabien och frågade om jag hade uppehållstillstånd men det hade jag inte. Jag blev då utvisad till Somalia. Innan jag utvisades så hjälpte jag min familj, jag jobbade med biltvätt. Det viktigaste var att få mat på bordet till min familj och speciellt till mina två systrar.
Polisen behandlade mig mycket dåligt och slog mig på häktet tills jag fick ta flyget till Somalia. Jag kom fram till Mogadishu och levde där ungefär 1,5 vecka. I Somalia är det inbördeskrig och terror, det är inget stabilt land, jag såg barnen leka med vapen och skott. Jag var rädd och höll mig hela tiden hemma. Jag levde då med min morfar. Min morfar hjälpte mig att lämna Somalia. Han sa till mig: du har inget val, antingen blir du mördad, eller så tvingas du gå med i militären eller med terroristerna.
Jag flydde till Turkiet och bodde där ungefär 1 år. Men det var ett mycket jobbigt år. Jag jobbade med möbler 24 timmar om dygnet. Det var en mycket jobbig period. Jag levde med en familj och kunde betala hyran och för mat. Jag skickade även pengar till min mamma när hon behövde hjälp. Jag sparade även lite så att jag kunde fly vidare till Grekland. Jag flydde med en gummibåt och slapp betala mycket pengar. Jag var mycket rädd under båtresan, och jag kunde inte simma. Jag vill tacka gud som hjälpte mig under hela flyktresan. Det var mycket kallt i havet, men vi klarade oss. Men svårigheterna jag stötte på var att jag inte kunde deras språk och det fanns inga jobb i Grekland. Jag stannade 3 månader i Grekland. Sedan hörde jag att det fanns några personer från Syrien och Irak som skulle vidare till Serbien, då hängde jag med dem. De hjälpte mig mycket på vägen och var mycket vänliga. Vi hjälpte varandra och sov i skogen och bergen, via Makedonien tog vi oss fram till Belgrad i Serbien.
Där fick jag bo i en flyktingförläggning där en syrier lärde mig att klippa hår, så vi fick ihop lite pengar så att vi kunde fortsätta vår flykt. Jag stannade kvar under tre månader i flyktingförläggningen men bestämde tillsammans med andra att vi måste vidare, vi kunde inte vara kvar där. Vi flydde vidare till Ungern. Vi gick till fots från Ungern till Österrike, det var kallt och ösregnade. Sedan träffade vi smugglare vid den österrikiska gränsen, de tog 200 dollar för att köra oss till huvudstaden. Det var mina sista 200 dollar. Jag hade inga pengar kvar, så jag ringde min mamma och hon lånade pengar till mig, ungefär 350 euro. Jag flydde tillsammans med samma grupp som jag träffade i början, de skulle till Sverige så jag följde med dem, de berättade för mig att Sverige var det bästa valet.
Vi träffade en egyptisk smugglare som skulle ge oss flygbiljetter till Sverige. Vi betalade honom 300 euro var. Vi gjorde oss i ordning och duschade för att inte någon skulle märka att vi var på flykt. En från min grupp blev tagen av polisen för han såg orolig ut, jag blev också orolig när de fångade honom, men jag försökte dölja det. Jag hämtade en tidning och läste för att se ut som en turist.
När planet lyfte kändes det mycket skönt. Jag var på väg till ett land som uppskattar dig som en människa. De behandlar inte dig som att du kommer från ett annat land. Jag är egentligen flygrädd men det var jag inte den här gången.
Mitt mål är att leva ett bra liv, för mig och för mina syskon och jag vill även hämta min mamma och systrar hit till Sverige.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden