My name is Tariq, I’m 23 years old and come from Syria. Today I live in Malmö.
I lived in a city called Dara. I studied and worked at the same time. I finished high school and I wanted to go to college, but there was no security in the country so it did’nt work.
I decided to escape from Syria, because I wanted to have a future. I thought the war would last for a few months, not for several years.
I was 19 years old when I left the country. I was proud of my decision. My idea was to come back a few months after the war had ended. My grandfather who was very close to me did’nt want me to leave Syria. He died a few months after I’d left. My grandmother was panicking when she heard about my plans. I told her that I would return within 2 months, but now it’s been 4 years since I fled from the country.
First I travelled to Egypt. I stayed there for a while and I had several jobs. One was a night job at a restaurant where I also used to sleep. I only worked there for a month because I discovered that the owners tricked me on the salary. I quit the job immedeately. After that I got a job as a stuntman. I also worked as a guard in different places. I also sold makeup.
In Egypt I could’nt see a future, so I decided to move to another country. Finally I arrived in Sweden. I travvelled through Turkey and from there I tried to take a boat to Greece, but I failed several times. On the third attempt I succeeded.
In Greece there was no help organization when I arrived with 15 other refugees. When we reached the border of Greece we walked an entire day until we reached a well.
We contacted smugglers who would take us by car. We had to crowd 15 people in a car with seats for 5 people. I and another person got into the luggage room. It was difficult to breathe and to be completely quiet. He who was with me in the luggage room could’nt cope anymore, he hit the luggage compartment. The driver gor furious. He got out of the car hit us.
We arrived in Athens. There we looked up a new smuggler to help us move on. The smugglers I met in Greece did’nt believe that I was 19 years old. They said I looked like a 15 year old, so he did’nt want to help me escape. I contacted a Syrian family who was in Greece and asked if they could help me further.
We started walking, but the car came back. We were 4 people who went back to Athens. Later it turned out that he picked up the wrong people.
When we arrived in Athens, we opened the car door quickly and ran.
Then I decided that I did’nt want to continue to travel in a truck. I wanted to take a flight. So I met another smuggler and got 3 boarding passes from him. He even gave me a fake ID card. The first time I was stopped at the airport’s control. Then I tried again and was stopped again.
I met 3 men at the airport who spoke Arabic. I told them when we arrived at the controller so you can stand in front of me so I can smell past they responded, I managed to get through but it felt like the whole airport started looking for me.
I managed to check in and was on my way to the airplane, but suddenly two police came and asked me the passport. I showed the fake passport and they said “you’re smart and we’re stupid”. They swore and said they would send me back to Syria. They threw me from the airport.
The smuggler told me we would do a new try in a month.
We tried to fly from an island instead, but I also stopped there because they thought I was there with another person from Syria, whose passport looked even more fake than mine.
After another attempt, this time with flights from Athens, I managed to come to Sweden.
Here in Sweden I live a good life and learn the language. But what I miss most from Syria is my family, my hometown and my grandmother. Me and my grandmother were very close. I was my grandmother’s favorite. My grandfather had died so my grandmother was alone. Before I left, I told my grandmother that I was going to travel and she began to cry. I said I’d be gone for 2 months, but I never came back. My grandmother also died, so I will never
meet her again. I miss her very much.
Svenska: Jag heter Tariq, är 23 år gammal och kommer från Syrien. Idag bor jag i Malmö.
Jag bodde i en stad som heter Dara. Jag studerade och jobbade samtidigt. Jag klarade gymnasiet och ville sedan läsa vidare till högskolan, men det fanns ingen säkerhet i landet så det fungerade inte att studera vidare.
Jag bestämde mig för att fly från Syrien, eftersom jag vill ha en framtid och inte kunde få det där. Jag trodde att kriget bara skulle vara i några månader, inte att det skulle hålla på i flera år.
Jag var 19 år gammal när jag lämnade landet och var stolt över mitt beslut. Jag hade tänkt komma tillbaka några månader efter kriget hade tagit slut.
Min farfar tänkte väldigt mycket på mig och ville inte att jag skulle fly. Han dog bara några månader efter min flykt. Farmor var panikslagen inför min flykt. Till henne sade jag att jag skulle komma tillbaka inom 2 månader, men nu har de gått cirka 4 år sedan jag flydde från landet.
Först flydde jag till Egypten. Där hade jag flera olika jobb. Jag hade nattjobb på en restaurang där jag brukade sova. Jag jobbade bara där i en månad, när jag upptäckte att ägarna lurade mig på lönen. Jag slutade omedelbart och fick sedan jobb som stuntman. Därefter jobbade jag som vakt på olika platser och så sålde jag smink.
I Egypten fanns det inte möjligheter för en bra framtid, så jag bestämde mig för att flytta till ett annat land och så kom jag till Sverige. Resan gick via Turkiet och därifrån försökte jag ta båt till Grekland, men misslyckades flera gånger. På tredje försöket lyckades jag.
I Grekland fanns ingen hjälporganisation att vända sig till. Jag var tillsammans med 15 andra flyktingar. När vi kom till Greklands gräns promenerade vi en hel dag tills vi kom fram till en brunn. Vi tog sedan kontakt med smugglare som skulle ta oss vidare med bil.
Vi fick tränga ihop oss 15 personer i en bil med plats för 5 personer. Jag och en annan person fick åka inne i bagageutrymmet. Det var svårt att andas och att vara helt tyst. Han som var med mig i bagageutrymmet orkade inte mer och slog på bagageluckan. Chauffören blev förbannad. Han kom ut ur bilen slog oss.
Vi kom fram till Aten. Där fick vi söka efter en ny smugglare för att komma vidare. De smugglare jag träffade i Grekland trodde inte på att jag var 19 år gammal. De sade att jag såg ut som en 15-åring och ville inte hjälpa mig att fly. Jag tog kontakt med en familj från Syrien som var i Grekland och frågade om de kunde hjälpa mig vidare.
I Grekland gick jag inte ut så mycket, eftersom jag var rädd att bli tagen av den grekiska polisen. Då riskerar man 15 dagar i fängelse. Jag var nära på att bli tagen en gång, men lyckades rymma.
Till slut så träffade jag en smugglare som lovade mig och flera andra att han kunde köra oss till Italien i en stor lastbil. När vi hade åkt ett tag så stannade lastbilen plötsligt på vägen och mannen som körde beordrade oss att gå ur lastbilen. När vi ifrågasatte varför svarade han att det fanns poliskontroll längre fram.
Vi var mitt ute på motorvägen och kunde bara se skog omkring oss. Det var natt och vi visste inte vad vi skulle göra. Vi ringde smugglaren och frågade om han kunde ta oss tillbaka. Han svarade att vi kunde gå tillbaka, men det var omöjligt för oss. Vi började gå på motorvägen och då fick vi syn på en bil med 4-5 personer i. Föraren stannade och frågade vem som var vår smugglare. Vi sade att vi inte kom ihåg hans namn. Han meddelade oss att han skulle komma tillbaka och hämta oss. Men vi blev misstänksamma, eftersom vi inte kände honom.
Vi började gå, men bilen kom tillbaka. Vi var 4 personer som åkte med tillbaka till Aten. Senare visade det sig att han hämtat fel personer.
När vi var framme i Aten så öppnade vi bildörren snabbt och så rymde vi.
Sedan bestämde jag mig för att jag inte vill fly i en lastbil utan jag ville försöka ta flyget.
Jag träffade en annan smugglare och fick av honom 3 boardingpass och han gav mig även förfalskat id-kort. Första gången blev jag stoppad på flygplatsens kontroll. Därefter försökte jag en gång till och blev stoppad även denna gång.
Jag träffade 3 män på flygplatsen som pratade arabiska. Jag frågade om de kunde stå framför mig,
så att jag kunde smita förbi kontrollanten. De gick med på detta och jag lyckades smita igenom. Men det kändes som om hela flygplatsen letade efter mig.
Jag lyckades checka in och var på väg mot flygplanet. Plötsligt kom två poliser och bad mig visa passet. Jag visade det förfalskade passet och de sade ”du är smart och vi är dumma”. De svor och sade att de skulle skicka mig tillbaka till Syrien. De kastade ut mig från flygplatsen.
Smugglaren sade till mig att vi skulle göra ett nytt försök om en månad.
Vi försökte flyga från en ö istället, men även där blev jag stoppad pga att de trodde att jag var där tillsammans med en annan person från Syrien, vars pass såg ännu mer förfalskat ut än mitt.
Efter ännu ett försök, denna gången med flyg från Aten så lyckades jag komma till Sverige.
Här i Sverige lever jag ett bra liv och lär mig språket. Det jag saknar mest från Syrien är min familj, min hemstad och min farmor. Jag och min farmor var mycket nära varandra. Jag var min farmors favorit. Min farfar hade gått bort så min farmor levde ensam. Innan jag gav mig iväg så berättade jag för min farmor att jag ska resa och då började hon gråta. Jag sade att jag skulle vara borta i 2 månader, men jag kom aldrig tillbaka. Min farmor gick bort och jag hann aldrig träffa henne igen. Jag saknar henne väldigt mycket.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden
