My name is Wael and I’m born in Kuwait, but my grandparents are from Iraq. In Kuwait I worked as a cook for 15 years. I lived a good life with my family and relatives. It was a time when many fled to Europe and my brother had moved to Britain.
I had heard a lot about Sweden and I always wanted to go there, because I did’nt have a citizenship in Kuwait and I also had many other difficulties such as accommodation.
When I came to Sweden I was shocked that I had to live with 7 people in the same room. I first lived in a refugee settlement for 8-9 months and I had many difficulties there. Now I live in a room which is 10 square meters and I still have a hard time in Sweden.
The hardest bit on my journey to Sweden was the trip between Turkey and Greece. The boat I was in broke down and I thought we were drowning.
Those who could swim tried to save the children. We were in the ocean for 1.5 hours until the Greek rescue boat saved us. When I was at sea, it felt like my life was about to end. I prayed several times. I felt helpless and it was a tough feeling. I said to myself: What do I do with my life?
I wanted to return to Kuwait because I encountered many difficulties along the way. But I had no choice because if I return, I risk life time prison in Kuwait. Because I went out illegally.
At the moment I’m studying SFI and learn Swedish. I hope that I can start working soon. My dream is the same dream that all young people have: I want to get married and have my own apartment and a job.
Svenska: Jag heter Wael och är född i Kuwait, men mina farföräldrar är från Irak.
I Kuwait jobbade jag som kock i 15 år. Jag levde ett bra liv tillsammans med min familj och mina släktingar. Det var en tid när många flydde till Europa och min bror hade flytt till Storbritannien.
Jag hade hört mycket om Sverige och jag har alltid velat fly till Sverige. Jag ville fly för att jag inte hade medborgaskap i Kuwait och många andra svårigheter som till exempel boende.
När jag kom till Sverige blev jag chockad. Jag fick bo tillsammans med 7 personer i samma rum. Jag fick först bo i en flyktingförläggning i 8–9 månader och där hade jag många svårigheter. Nu bor jag i en etta som är 10 kvadratmeter och jag har fortfarande det svårt i Sverige.
Det svåraste på vägen till Sverige som jag kommer ihåg var båtflykten mellan Turkiet till Grekland. Gummibåten som jag var i gick i sönder och vi höll på att drunkna. Vi som kunde simma försökte rädda barnen. Vi var i havet i 1,5 timmar tills den grekiska räddningsbåten räddade oss. När jag var ute på havet kändes det som att livet höll på att ta slut. Jag bad trosbekännelsen flera gånger. Jag kände mig hjälplös och det var en svår känsla. Jag sade till mig själv: Vad gör jag med mitt liv?
Jag ville tillbaka till Kuwait för att jag stötte på många svårigheter på vägen. Men jag hade inget val för om jag återvänder riskerar jag livstid fängelse i Kuwait. För jag gick ut landet på ett olagligt sätt.
Just nu läser jag SFI och lär mig svenska och hoppas att jag kan börja jobba. Min dröm är samma dröm som alla ungdomar har: Jag vill gifta mig, ha en egen lägenhet, inte bo i ett enda rum och även jobba.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden