It left me no choice but to escape. The next step was to get a passport. I had to pay money for the passport and for the journey to leave the country. This was in 2015. I booked a boat trip through an office from Syria to Turkey in a legal way.
I had decided to go to Sweden because I had siblings there, who had fled in advance. I went from Turkey to Greece with a rubber boat. I remember that my clothes were soaked by the water from the ocean and It was freezing cold. I was not afraid because the only thing left was for me was death. But I can say that everyone on the boat was worried and did not know what would happen.
I didn’t regret that I left because I had no future in Syria. I could not continue working to reach my goals. I arrived in Greece with 165 euros.
I didn’t want to pay for a room at a hotel because I didn’t know if the money was enough for Sweden, so I decided to sleep outside. I had to eat a little but I didn’t want to waste so much money.
Worst of all was Serbia, where they screamed at us. Then I arrived in Austria and everything changed for the better. We arrived at a refugee settlement and I finally got to wash myself. We had a soup, but it felt like the world’s best food. I had brought some food in my bag, but someone stole it on the train.
I took the train directly from Austria to Sweden. It felt very nice that I finally arrived but at the same time I thought about that I will never meet my parents again.
I went straight to a language cafe to learn Swedish. Now I can speak good Swedish. It was easy for me to learn Swedish because I had read English literature. It was a bit difficult for me to be in Sweden at the beginning because I did not know anyone. But now it feels better because I’ve got to know more people.
I miss my parents of course. And I miss my best friend, who was assassinated as a martyr straight in front of my eyes. I miss him the most. I was greatly affected by his death. That’s when I decided to leave.
I had nothing left after his death. I often cried and always thought of him when I was living in Syria.
Svenska: Jag heter Mohammed och kommer från Damaskus i Syrien.
Jag pluggade mitt andra år på universitetet. Jag läste engelsk litteratur. Läget blev allt sämre Syrien och jag var i åldern då man skickas till militären.
Jag kunde inte ta något annat beslut än att tvungen att fly. Nästa steg var att skaffa ett pass. Jag fick betala pengar för passet och för att lämna landet. Detta var under 2015. Sedan bokade jag båtresan via ett kontor från Syrien till Turkiet på ett lagligt sätt.
Jag hade bestämt mig för att fly till Sverige eftersom jag hade syskon som hade flytt före mig. Jag flydde från Turkiet till Grekland med en gummibåt. Jag kommer ihåg att mina kläder blev blöta av vattnet från havet och att jag frös. Jag var inte rädd, för det ända man hade kvar var döden. Men jag kan säga att alla på båten var oroliga och inte visste vad som skulle hända.
Jag ångrade mig inte på vägen, för jag hade ingen framtid i Syrien. Jag kunde inte fortsätta arbeta för att nå min dröm. Jag kom fram till Grekland och hade med mig 165 euro. Jag ville inte boka hotell för jag visste inte om pengarna skulle räcka fram till Sverige, så jag bestämde mig för att sova på gatan. Jag var tvungen att äta lite men ville inte slösa så mycket pengar.
Allra sämst behandlades jag i Serbien, där skrek de på oss. Sedan kom jag fram till Österrike och där förändrades allt till det bättre. Vi kom fram till en flyktingförläggning och jag fick äntligen tvätta mig. Vi fick äta soppa, men det kändes som världens godaste mat. Jag hade tagit med mig lite mat i väskan, men någon stal min mat på tåget. Till slut tog jag tåget direkt från Österrike och vidare till Sverige.
Det kändes mycket skönt att jag äntligen kom fram men samtidigt började jag fundera på att jag aldrig kommer att få träffa mina föräldrar igen.
Jag gick direkt till ett språkcafé för att lära mig svenska och jag pratar bra svenska just nu. För mig var det enkelt att lära mig svenska, eftersom jag hade läst engelsk litteratur. Det var lite svårt för mig att vara i Sverige i början, eftersom jag inte kände någon. Men nu känns det bättre för jag har lärt känna fler människor.
Jag saknar mina föräldrar såklart. Och jag saknar min bästa vän, som mördades som martyr rakt framför mina ögon. Honom saknar jag mest. Jag påverkades mycket av hans död. Det var då jag bestämde mig att fly, för jag hade ingenting kvar efter hans död. Jag grät ofta och tänkte alltid på honom när jag bodde kvar i Syrien.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: sv Subject: asylum, refugees, A Million Stories, Sweden