My name is Ahmad, I’m 18 years old and I’m from Syria. I have lived two years in Sweden. In Syria I lived with my family and I went out with my friends. We had a good life. I went to school to play and not study. We lived for the day and did not think about the future.
I was very happy and impressed when I arrived to Sweden. It was something exciting. I could not do many things and activities in Syria. It felt like I did not have enough time to live in Syria. But I never thought of leaving Syria when I lived there. I was only 12 years old when it started to be worrying, . My uncle had already moved to Sweden.
Today I live a very good life and I have learned the language. You start to love the country when you learn the language. Everyone here is very nice and kind, I talk to many people. Right now I study in high school. I have dyslexia and I get a lot of help at school. You start to love the school.
I have many dreams and they have changed over time. I am interested in different things, such as IT and computers.
I love my country Syria but I did not want to go back, because I live in Sweden now and have all the opportunities. I have a future.
I miss my mother and my family. I also miss the smell of Damascus. I remember when I left home and the good smell. I also miss my grandmother. I used to sit often with her when she told me how they used to be in the past.
Svenska: Jag heter Ahmad, är 18 år gammal och kommer från Syrien. Jag har bott två år i Sverige. I Syrien bodde jag tillsammans med min familj och hade vänner som jag gick ut med. Vi hade ett bra liv. Jag gick till skolan för att leka och inte studera. Vi levde för dagen och tänkte inte på framtiden.
Jag var mycket glad och imponerad när jag kom fram till Sverige. Jag var glad att jag hade kommit fram till Europa. Det var något spännande. Jag kunde inte göra många saker och aktiviteter i Syrien. Det kändes som att jag inte hann leva i Syrien. Men jag tänkte aldrig tanken att lämna Syrien när jag bodde där. När det började bli oroligt så var jag bara 12 år.
Idag lever jag ett mycket bra liv och jag har lärt mig språket. Man börjar älska landet när man lär sig språket. Alla här är mycket trevliga och snälla och jag pratar med många personer. Just nu går jag på gymnasiet. Jag har dyslexi och jag får mycket hjälp i skolan. Man börjar älska skolan.
Jag har många drömmar och de har förändrats med tiden. Jag är intresserad av olika saker, som till exempel IT och datorer.
Jag älskar mitt land Syrien men jag hade inte velat åka tillbaka, för jag bor just nu i Sverige och har alla möjligheter framför mig. Jag har en framtid.
Jag saknar min mamma och min familj. Jag saknar också doften av Damaskus. Jag minns när jag gick ut hemifrån och den goda doften. Jag saknar också min mormor. Jag brukade ofta sitta med henne när hon berättade hur de hade det förr i tiden.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, Sweden, A Million Stories