Mohamad, 24 years old, from Afghanistan
My name is Mohamad and I’m 24 years old. I am from Afghanistan and have lived in Sweden for two years.
I was born in Iran. After a few years, I moved to Afghanistan. There I married and got a family. There were no opportunities in Afghanistan for us. We had no food and no drinking water. There were not so many hospitals where we lived. There was no opportunity to educate myself, so I did not get a job there and sometimes I had to do bad jobs such as to grow opium.
We did not feel safe, so I decided to fly. I first went to Iran then I ended up in Turkey. From Turkey to Greece, the trip was very difficult.
When I arrived in Greece I saw that there were a lot of people there. Many were boat refugees like me. I saw a lot of tents and life vests. It was common for many of the refugees to drown in the water. In our boat we sat 70 together. Children and women sat in the middle of the boat and men and young people were placed on the edge. The boat swung all the way. It slowly went forward.
It went easier from Greece to Sweden. We were some who traveled through different countries. If I remember correctly, we traveled, among Hungary, Germany and Denmark.
For 13 years I have lived alone without my dear and close. I’m suffering from my loneliness. Loneliness becomes a big problem when you are alone without having chosen it yourself. I miss my children, my wife who lives in Austria and my parents and my sibling who lives in northern Sweden.
The authorities in the EU should know that nobody wants to leave their country without being forced to do so.
Svenska: Mohamad, 24 år, från Afghanistan
Mitt Namn är Mohamad och jag är 24 år gammal. Jag kommer från Afghanistan och har bott i Sverige i två år.
Jag är född i Iran. Efter några år flyttade jag till Afghanistan. Där gifte jag mig och skaffade familj. Det fanns inga möjligheter i Afghanistan för oss. Vi hade ingen mat och inget dricksvatten. Det fanns inte så många sjukhus där vi bodde. Man hade ingen möjlighet att utbilda sig, så jag fick inget jobb där och ibland blev jag tvungen att syssla med dåliga jobb som t.ex. att odla opium.
Vi kände oss inte trygga, så därför bestämde jag mig för att fly. Jag åkte först till Iran sedan hamnade jag i Turkiet. Från Turkiet till Grekland var resan väldigt svår.
När jag var framme i Grekland såg jag att det var mycket folk där. Många var båtflyktingar liksom jag. Jag såg en massa tält och flytvästar. Det var vanligt att många av båtflyktingarna drunknade i vattnet. I vår båt satt vi 70 stycken tillsammans. Barn och kvinnor satt i mitten av båten och män och unga placerades på kanten. Båten gungade hela vägen. Den gick sakta framåt.
Det gick lättare från Grekland till Sverige. Vi var några som åkte genom olika länder. Om jag minns rätt, så reste vi bl.a.genom Ungern, Tyskland och Danmark.
Under 13 år har jag bott ensam utan mina kära och nära. Jag lider av min ensamhet. Ensamhet blir ett stort problem när man är ensam utan att ha valt det själv. Jag saknar mina barn, min fru som bor i Österike och mina föräldrar och mitt syskon som bor i norra Sverige.
Myndigheterna i EU ska veta att ingen vill lämna sitt land utan man blir tvungen till det.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, Sweden, A Million Stories