My name is Reza and I’m from Afghanistan, from Laghman.
There were many difficulties and problems in the area in I lived in. The Taliban had the power so we were afraid of our lives and therefore, two years ago, I had to flee to Iran. At the beginning, I thought Iran was a nice country and I could stay but after a while, I realized it was not easy to live there. In Iran, I had no ID cards and no residence permit so if the police had arrested me, they had sent me back to Afghanistan. Therefore, I decided to flee to Europé.
One of us was afraid that the police would see him, he said I could swim and jump in the water, but no one saw him afterwards. Everyone thought that he died, so we became a person less. The human smuggler told us to look at the hill, where you could see the light. He told us that we will go there and that was close. We did not arrive because it was a very long distance and the human smuggler left us in the middle of the forest but after a while another smuggler found us so we stayed with him.
When I arrived in Sweden, I thought it was finally over the difficulties I had during the road and my life. I want to study and get a job in the future.
Svenska: Jag heter Reza och jag är från Afghanistan, från Laghman.
Det var många svårigheter och problem i området jag bodde i. Talibanerna hade makten så vi var rädda för våra liv och därför blev jag, för två år sedan, tvungen att fly till Iran. I början tänkte jag att Iran var ett fint land och att jag skulle kunna stanna men efter ett tag så förstod jag att det inte var lätt att bo där. I Iran hade jag ingen id-kort och inget uppehållstillstånd så om polisen hade gripit mig så hade de skickat mig tillbaka till Afghanistan. Därför bestämde jag mig för att fly till Europa.
Jag hittade en person som kunde hjälpa mig att komma över gränsen. I Turkiet stannade vi i en stad som hette Van, sen åkte jag till Istanbul och stannade där i 2 veckor. På boendet där vi väntade var det många människor som hade flyttat från sina hemländer och de hade ingen aning när de skulle få åka vidare
Efter 2 veckor åkte vi till Bulgarien, vi gick till fots igenom landet, vi sov i skogen, vi hade inte så mycket mat, vi hade köpt bara lite kex i Istanbul. Till slut hittade vi dom som skulle hjälpa oss vidare. Vi gick till fots ett tag till och kom fram till en annan skog där vi stannade i 2 veckor. Vi hade väldigt ont om mat. Vi fick hjälp med mat varannan dag, men överlevde mest på vatten. Det fanns ett äppleträd i närheten så vi åt så många äpplen som vi kunde under de 2 veckorna.
När vi skulle åka därifrån så var vi 29 personer som åkte i en bil. Polisen såg oss och sköt mot bilen så bilens hjul blev punkterade. Dom grep oss och satte oss i en cell. Efter tretton dagar släpptes jag men förbjöds att lämna staden.
Vi flydde men dom grep oss igen och detta upprepades några gånger. Till slut lyckades vi fly och åkte mot Serbien. I Serbien hade vi inte problem med polisen eller smugglarna men det var ändå svårt för det regnade mycket och vi hade inget ställe att sova på.
Den enda mat vi hade var kex och vi åt de i små bitar för att vi inte visste hur lång tid det skulle ta att komma till Sverige. På vägen kom vi fram till några floder som var breda, typ 10 meter. Strömmen var kraftig och vi måste ta oss över floden med gummibåt.
När vi åkte över den första floden gick en båt sönder. Den andra floden var större och hade ännu kraftigare ström. Polisen var bakom oss och vi hörde att de ropade på oss i högtalare, så de som kunde simma hoppade i vattnet och simmade över floden. De som inte kunde simma försökte att ta sig över floden med gummibåt men de blev punkterade eftersom det var låg kvalitet på båten. En som var rädd för att polisen skulle gripa honom sa att han kunde simma och hoppade i vattnet, men ingen såg honom efteråt. Alla tänkte att han som hoppade dog, så vi blev en person mindre. Människosmugglaren sa till oss att kolla på kullen, där man kunde se ljus, att de var ditt vi skulle och det var nära. Vi kom inte fram för det var väldigt långa avstånd och människosmugglaren lämnade oss mitt i skogen men efter tag hittade en annan människosmugglare oss, så vi stannade hos honom.
När jag kom fram till Sverige tänkte jag att det äntligen var slut med de svårigheter jag haft under vägen och mitt liv. I framtiden vill jag plugga och skaffa ett jobb.
Jag saknar mina vänner och området jag växte upp i, jag har många minnen därifrån.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: Refugees, asylum, Sweden, A Million Stories