My name is Mohammed and comes from the city of Mosul from Iraq. Life in Iraq was good. There were difficulties, but we lived as usual. I went to school there and I studied in college. But then ISIS came into town and I had to flee.
We are a large family consisting of seven people. My dad did not want me to flee. He said that either no one will flee or all of us will flee together. There were many in the city who stayed and chose to die and did not want to leave their city. But I chose to flee from Iraq along with my best friend.
We first fled to Turkey threw a very difficult road. We stayed two days in Turkey. There we met a smuggler who took us to the boat over to Greece. The boat trip took four hours. I want to tell you that I cried when I left my house in Mosul. I’m the youngest of my family and it was the first time I left them.
My whole trip took 13 days. I lost ten kg and was very tired and sad.
We stayed three days in Greece and then we went on to Macedonia. We arrived at Serbia and there it was very difficult. People were beaten and some had to go to prison. But me and my friend managed us. We asked someone if he could help us further and buy bus tickets to us.
We took the bus to Belgrade. We had some food with us, but it ended when we arrived. We found dates on the ground with worms in. We had not eaten all day, so we ate them up.
We had some money, but it was difficult to go to the store and buy food. We had to keep ourselves hidden. Then we took a taxi from Belgrade, but the police stopped us and ordered us to return.
In the end, we finally arrived at Hungary. There we met a smuggler who drove us on. Then I was so tired that I fainted, because I had not slept in three days.
The car journey took three hours but for me who were fainted, it felt like 15 minutes. When I woke up, the smuggler had stopped the car. We had to eat some cookies.
We met people other refugees on the way. We found ourselves in the woods and we heard that the forests in Serbia and Hungary are very dangerous. We waited for seven hours in the woods and then the smugglers came with ten cars, where there were place for seven people, but we had to sit about 15 people in each car. Then we arrived in Austria.
My goal was Sweden, because I had heard that there is an understanding of what we have been involved in.
We took the flight from Austria to Belgium and from Belgium to Copenhagen. In the end we arrived to Sweden. I feel more happy here in Sweden than I was in my home country. Here’s nobody asking for your passport or ID card like in Iraq. Right now I work and learn Swedish.
What I miss most is my family, most my dad, mom and siblings, which I have not seen in three years. I would love to meet them and hug them.
Svenska: Jag heter Mohammed och kommer från staden Mosul från Irak. Livet i Irak var bra. Det fanns svårigheter men vi levde som vanligt. Jag gick i skolan där och pluggade jag på högskola. Men sedan kom ISIS in i staden och jag var tvungen att fly.
Vi är en stor familj som består av sju personer. Min pappa ville inte att jag skulle fly. Han menade att antingen flyr ingen eller så flyr alla tillsammans. Det var många i staden som stannade kvar och valde att dö och inte ville lämna sin stad. Men jag valde att fly från Irak tillsammans med bästa vän.
Vi flydde först till Turkiet via en mycket svår väg. Vi stannade två dagar i Turkiet. Där träffade vi en smugglare som tog oss till båten över till Grekland. Båtturen tog fyra timmar. Jag vill berätta för er att jag grät när jag lämnade mitt hus i Mosul och kom fram till Irakiska gränsen. Jag är yngst i min familj och det var första gången jag lämnade dem.
Hela min resa tog 13 dagar. Jag tappade tio kg och var mycket trött och ledsen.
Vi stannade tre dagar i Grekland och sedan åkte vi vidare till Makedonien. Vi kom fram till Serbien och där var det mycket svårt. Folk blev slagna och en del fick följa med till fängelset. Men jag och min vän klarade oss. Vi frågade en person om han kunde hjälpa oss vidare och köpa bussbiljetter till oss.
Vi tog bussen till Belgrad. Vi hade lite mat med oss, men den tog slut när vi kom fram. Vi hittade dadlar på marken med maskar i. Vi hade inte ätit under hela dagen så vi åt upp dem iallafall.
Vi hade lite pengar, men det var svårt att gå till affären och köpa mat. Vi var tvungna att hålla oss gömda. Sedan tog vi en taxi från Belgrad, men polisen stoppade oss och beordrade oss att återvända.
Till slut kom vi iallafall fram till Ungern. Där träffade vi en smugglare som körde oss vidare. Då var jag så trött att jag svimmade, för jag hade inte sovit på tre dagar.
Bilresan tog tre timmar men för mig som var avsvimmad kändes det som 15 minuter. När jag vaknade upp hade smugglaren stannat bilen. Vi fick äta några kakor.
Vi träffade folk som också skulle fly vidare. Vi befann oss i skogen och vi hade hört att skogarna i Serbien och Ungern är mycket farliga. Vi väntade i sju timmar i skogen och sedan kom smugglarna med tio bilar, där det ryms sju personer, men vi fick sitta ungefär 15 personer i varje bil. Så kom vi fram till Österrike.
Mitt mål var Sverige, för jag hade hört att där finns förståelse för vad vi har varit med om.
Vi tog flyget från Österrike till Belgien och från Belgien till Köpenhamn. Till slut kom vi fram till Sverige. Jag känner mig mer glad här i Sverige än jag var i mitt hemland. Här är det ingen som frågar efter ditt pass eller id kort som i Irak. Just nu jobbar jag och lär mig svenska.
Det jag saknar mest är min familj, mest min pappa, mamma och syskon, som jag inte har sett på tre år. Jag vill så gärna träffa dem och krama om dem.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: swe Subject: asylum, refugees, Sweden, A Million Stories