My name is Majid and is Afghan, but I was born in Iran. Two years ago, I decided to move to Europe because of my problems in Iran and my dad helped me find a smuggler who could help me flee.
There are many reasons I fled, but the most important thing is that Afghans are Afghans. Afghans are having problems in Iran, they have no rights there. A human right is not just to get food and such things, but you must also be free where you live. Another problem is that many people dont have identity and ID cards there.
It took 2 weeks before we arrived at the border between Turkey and Iran. We stayed at a place in Iran and I followed with an Iranian family. There we got food, but we were 6-7 people. The food was not enough, it was only for one person. We were very weak because we did not get enough food.
They moved us with a pickup car until we were at the border between Iran and Turkey. There was another pickup and we were kind of 50 or 60 people who would be moved in the car. It took almost 2 or 3 hours until we arrived and the road was very shaky. After a while, I had no feelings in my legs, they were kind of paralyzed because it was so crowded in the car. When we arrived, a smuggler arrived with weapons and threatened to kill those who did not follow his orders. We did not feel well because we ate too little food but the smugglers forced us to climb on a mountain. It took about 12 hours. We heard from distance that someone shot with weapons and the smuggler told us to hide behind some big stones. He said we would wait there until he came back. Our clothes were thin and after a few hours we froze a lot. It was very difficult and many had lost control. Then they moved us and we crossed the border. One person told us that we were lucky enough to survive for several killed at the border in Turkey.
When we were in Turkey we followed a smuggler to Greece. On the way to Greece there was an Island, we would then be moved by boat. In each boat there would be 40-50 people, including women and children. It was terrible at the sea and nobody wanted to help someone else. When we arrived in Greece, the EU police arrived. They helped us when the EU decided to receive refugees. It was not that they helped us go somewhere but they let us be in peace. We went for 2 days after we arrived at a refugee camp. One thing I noticed was that it was very difficult for us who came from Afghanistan because all of the EU staff prioritized Arabs. There were many people who were sick but the staff did not care about it. Only Arabs would cross the border first.
When we arrived at a country, the police helped us move on to the next country. The weird thing was that they moved us during the night when it were dark. For one and a half months, I could not sleep because I was very stressed and because they moved us all night. During the day, they led us to different places to help us move on to another country, so we did not have time to sleep.
I was very happy then and I’m still happy. I want to study in Sweden and start a program to become a person who is involved in Swedish society.
I miss my family most and always dream that I’m with them. Sometimes in the dream I cry and tell them I miss them.
Svenska: Jag heter Majid och är Afghan, men jag är född i Iran. För två år sedan bestämde jag mig att flytta till Europa på grund av mina problem i Iran och min pappa hjälpte mig att hitta en människosmugglare som kunde hjälpa mig att fly.
Det finns många orsaker till att jag flydde, men den viktigaste är att afghaner är afghaner. Afghaner får problem i Iran, dom har inga rättigheter där. En människas rättighet är inte bara att få mat och sådana saker utan man måste också vara fri där man bor. Ett annat problem är att många saknar identitet och id kort där.
Det tog 2 veckor innan vi var framme vid gränsen mellan Turkiet och Iran. Vi stannade på en plats i Iran och jag följde med en iransk familj. Där fick vi mat men vi var 6-7 personer som fick mat som räckte till en person. Vi blev väldigt svaga på grund av att vi fick inte tillräckligt med mat.
Dom flyttade oss med en pickup-bil tills vi var vid gränsen mellan Iran och Turkiet. Där fanns en annan pickup och vi var typ 50 eller 60 personer som skulle flyttas i bilen. Det tog nästan 2 eller 3 timmar tills vi var framme och vägen ditt var väldigt skakig. Efter en stund hade jag ingen känsel i benen, de var typ förlamade för att det var så trångt i bilen. När vi var framme kom en smugglare fram med vapen och hotade med att döda de som inte följde hans order. Vi mådde inte bra på grund av vi ätit för lite mat men människosmugglarna tvingade oss att klättra upp på ett berg. Det tog cirka 12 timmar. Vi hörde på avstånd att någon sköt med vapen och smugglaren sa till oss att gömma oss bakom några stora stenar. Han sade att vi skulle vänta där tills han kom tillbaka. Våra kläder var tunna och efter några timmar frös vi väldigt mycket. Det var väldigt svårt och många hade tappat kontrollen. Sen flyttade de oss och vi kom över gränsen. En person sa till oss att vi hade tur som överlevt för flera dödades vid gränsen vid Turkiet.
När vi var i Turkiet följde vi med en smugglare till Grekland. På väg till Grekland fanns en ö ifrån vilken vi skulle flyttas med båt. I varje båt skulle det sitta 40-50 personer, bland annat kvinnor och barn. Det var fruktansvärt på havet och ingen ville hjälpa någon annan. När vi kom fram till Grekland kom EU-polisen fram. Dom hjälpte oss för det var då EU bestämde att ta emot flyktingar. Det var inte så att dom hjälpte oss att åka någonstans utan dom lät oss vara i fred typ. Vi gick i 2 dagar sen kom vi fram till ett flyktingsläger. En sak som jag märkte var att det var väldigt svårt för oss som kom från Afghanistan eftersom alla i EU-personalen prioiterade araber först. Det var många som var sjuka men personalen brydde inte sig om det. Det var bara araber som skulle komma över gränsen först,
När vi kom fram till ett land så hjälpte polisen oss att gå vidare till nästa land. Det konstiga var att de flyttade oss under natten då de var mörkt. Under en och en halv månad kunde jag inte sova för att jag var mycket stressad och för att de flyttade oss under natten hela tiden. På dagen så ledde de oss till olika platser för att hjälpa oss gå vidare till ett annat land, så vi fick ingen tid att sova.
Jag var väldigt glad då och nu är jag fortfarande glad. Jag vill plugga i Sverige och börja ett program för att kunna bli en människa som är delaktig i det svenska samhället.
Jag saknar min familj mest och drömmer alltid om att jag är hos dom. Ibland i drömmen så gråter jag och säger till dom att jag saknar dom.
A Million Stories Sweden: Nizar Keblawi, Nina Olsson, Sara Sarabi, Malin Gillberg, Daniel Björklund, Mats Nordström.
A Million Stories Sweden volunteers: Fariborz Ghadir, Mohamad Mohsin, Yazan Saad, Tarek Aloudallah, Dalia Saleem, Yara Ali, Ahmad Younes, Chaimae Hamri.
In association with
Dublin Core: Language: sv Subject: refugees, asylum, Sweden, A Million Stories